Sorg...
Du såg för första gången dagens ljus, en dag i Mars för 20 år sedan.
Från den första dagen var du en riktig glädjespridare.
Du hade alltid ett leende till hands, och man blev alltid glad av att se dig.
Du var en mycket go kille som var med om mycket genom ditt korta liv.
Nu finns du inte ibland oss längre.
Sorgen är oändligt stor, och man finner inte ord för hur mycket man saknar dig.
Men minnena lever kvar och det finns mycket att glädjas åt när man tänker tillbaka
på allt vi gjort genom åren.
Hoppas du har det bra där du är.
Jag älskar dig och och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!
/Din faster "Uvve".
Å va fint du skriver Ulrika...det berörde verkligen...jag är säker på att Andreas har det bra nu i sin himmel.
Kramen på dej gumman
Jag som alla andra finner inga ord att säga men jag tänker på er och beklagar djupt................
Det finns inte ord för den sorg man känner. Saknaden efter Andreas kommer alltid att finnas. Jag tror att det blir för er som för oss när Rune gick bort. Fortfarande går det inte en dag utan att jag tänker på honom. Ofta skrattar jag åt allt roligt som han sagt eller gjort.
Ta väl hand om dig själv!
Svärmo och svärfar
KRAM!
STOR KRAM TILL ER ALLA;TÄNKER PÅ ER! KRAAAM
Vilka fina ord till "fine" killen.
Finner inga ord själv....men sorgen är stor!
Kraam
Så sorgligt....tänk på allt roligt ni haft och att han har fått ett annat liv någon annan stans och ni kommer en dag att träffas igen.
Stooora kramen
Mari
Vi tänker på er. Stor kram E-L
Tack Faster!!för dom fina raderna du skriver om Andreas. Tack också till alla er som skänker oss en tanke!!
Tänker på er! Du skriver så fint om Andreas!
Andreas var en underbar kille...
Åh,så fint du skrivit om Andreas. Är så sorgligt när sånt här händer "sina egna". Jag vet hur det är.
Andreas har det säkert bra i himlen nu, sitter som en ängel på ett moln och kikar ner på sin faster som tillägnat honom de fina orden. Kram